Heratorpets Birka - S38985/94


Hur kom det sig att Birka hamnade hos mig?

Jag hade pratat med en uppfödare angående en eventuell fodertik som uppföljare till Chess. Han började bli tillräckligt gammal för att skaffa en till hund. Jag var i den sitsen att jag inte kunde få fram en större summa kontanter, därav min förfrågan om fodertik. Det lät dock inte speciellt lovande att få en fodertik därifrån. Många stod på kö.

Jag satt en sommarkväll på på yttertrappen och pratade med Monika i telefon. Jag råkade nämna för henne att jag hade pratat med den andra uppfödaren angående en fodertik. Jag suckade lite om att det inte heller verkade så lovande att jag skulle få en därifrån.

Monikas kommentar var då "Kan du tänka dig att ta en fodertik från mig?" Gissa om jag tappade hakan. Jag trodde att Monika ställde stora krav på tävnlig med hunden. Jag är inte en människa som trivs på tävlingsarenan. Men tji vad jag hade tagit fel. Hennes största intresse var att hunden skulle få det bra och tydligen litade hon på mig i det avseendet.

Monika hade en kull på gång. Heras andra kull, B-kullen. Nu kom det svåra men roliga arbetet, och jag fick vara med. En tik skulle väljas ut. Vi hade ett par stycken som det stod mellan, men allt eftersom tiden gick blev valet mer och mer klart. Birka, namnet var redan klart, blev den tik som i mitt tycke var mest frammåt. Nyfiken, orädd och glad.

Sommaren 1994 var VARM. Tur att jag hade många veckor semester att ta ut. Det blev totalt 8 veckor ledigt. Det blev inte mycket gjort på dagarna annat än att bara vara tillsammans. Birka, Chess och jag vilade på dagarna och hade kul på kvällarna och tidigta mornar.

1995-05-25 var det dags för Birkas karaktärsprov. Jag fick inte gå med så fick jag bli vid bilen. Uppfödaren ville själv se hur det gick (det förstod jag fullt ut) och det fick inte följa med publik. När de kom tillbaka var Monika glad. Birka hade skött sig utomordentligt och allt hade gått klockrent. Jag fick också veta att jag hade tur som inte gick med - det var dyblött i markerna och jag hade inga stövlar med mig.

1996-06-09 Birkas korning däremot gick inte så bra. Av någon anledning var det ganska många den dagen som fick mycket låga poäng. Birka blev inte godkänd. Hon fick 90 p. Vi tyckte det var konstigt, men det är så det är. De bedöms för vad som händer just där och just då. Efteråt kom vi på att hon var skendräktig.

Tillgänglighet 030
Kamplust jakt 016
Kamplust social 012-
Temperament 030
Skärpa 010
Försvarslust 005
Nervkonstitution 035
Hårdhet 008-
Dådkraft 016-
Skottfasthet fast
Poäng 090

Hösten 1996 var det dags att para lilltösen för första gången. Då kom mitt problem. När var hon i höglöp? Birka var min första tik och inte kunde jag avgöra sånt inte. Men helt fantastiska vänner finns det. Jonas Nilsson, Ikegårdens kennel, tittade förbi hos mig på jobbet ett par dagar och tog med sig hanen Cliff som testpilot. När han annonserade att NU var det dags ringde jag till Monika och hon satte sig i bilen och kom ner till Linköping.

Den här gången var det planerat att använda en annan hane än Cliff. Vi träffade husse och hund strax utanför Linköping så att fick de bekanta sig. Det gick väl bra, han gillade att springa, men sedan när det var dags, när Birka ville ha mer än bara jaktlekar då ville inte han längre. Birka backade in mellan hans framben och han bara drog sig undan. Han ville åka hem. Hmm ... kanske var det fel plats, han kanske inte var tillräckligt säker på sig själv, förstagångsparare och allt. Vi åker hem till hans kök så kanske han blir mer modig. Näää inte då - där svarade han med aggrisivitet när hon uppvaktade honom. De undrade då om hon verkligen var i höglöp eftersom han inte ville. Vi sa att nog är hon det alltid, men de tvivlade så vi gav allt ett försök igen morgonen efter. Men det gick lika illa det.

Vad gör vi nu då?

Cliff fanns ju i närheten och han var tilltänkt för nästa kull. OK, han får det bli. När vi åker dit så tar det inte lång stund innan de tyckte att nu ska vi... Hela parningen gick utmärkt och nu skulle vi bara vänta i två dagar och åka dit för parning två. Första parningen skedde på fredag eftermiddag och på söndag när jag åkte dig igen så var höglöpet över. Tyvärr. Det blev bara en parning. Synd att inte Cliff fick göra sitt redan på torsdagen när han var och körde testpiloten. Men det går inte att veta sånt i förväg.

1997-01-22 nedkom Birka med 4 härliga valpar. En hane och tre tikar. De fick heta Emil, Eike, Elke och Eska. Eike har också blivit mor till M-kullen och Mikra har blivit mor till R- och S -kullen. Det innebär att min lilla tik Birka skulle ha varit mormorsmor till två kullar om hon fått leva.

Tillägg: Steffie har blivit mor till A2-kullen och jag har idag Anschie här hemma. Alltså har jag fått ett barnbarns barnbarn till Birka.

Juli 1998 skulle Birka paras igen. Hane var utsedd. Det skulle bli Cliff igen. Så där var det inga problem den här gången. Frågan var bara när det var dags. Birka började löpa allt var frid och fröjd. Hon brukade komma in i höglöp runt 17:e dagen.

Lugnt tyckte vi, vi åker upp en vecka till Hälsingland och lunkar neråt i sakta mak. Sagt och gjort, vi kom upp till Ramsjö, tillbringade någon dag där och så drog vi långsamt söderut. Vi häslade på min morbror med familj utanför Hudiksvall, stannade en natt. Morgonen därpå åkte vi söderut, hälsade på kusinerna från Schweiz som var uppe i sommarstugan över semestern. Vi lullade vidare några mil och kom till ett fint ställe med goa stugor. Där slog vi läger för natten.

Hmm... värst så hon viker undan svansen, tyckte jag. Men jag var väldigt osäker. Bäst att ta det säkra före det osäkra och ringa till Monika. "Det är nog lite för tidigt" sa hon. "Men om du är osäker så kom hit". Hon var på läger strax söder om Linköping. Där var även Jonas och Cliff.

Jag var som sagt osäker så vi åkte dit. Ville ju inte få på mitt samvete om vi missade höglöpet. När vi kom dit så visade det sig att jag var en hönsig tikägare. Alldeles för tidigt. Det var bara att sticka svansen mellan benen och åka hem till Gustafstorp och avvakta.

Vi väntade och mycket riktigt, 5-6 dagar senare var det dags. Snyggt och prydligt åkte vi iväg till Ikegårdens kennel och lika snyggt och prydligt parade sig Birka och Cliff. Den här gången var vi inte så sena som förra gången, alltså blev det två fina parningar.

1998-09-12 nedkom Birka med 7 valpar. Tre hanar, (Hassan, Hero och Honken), samt fyra tikar, (Hera, Heidie-Li, Hetsa och Haidie).

Birka blev också en perfekt hjälpreda/uppfostrare åt vår något flummiga hane som kom in i familjen våren 2000.

Nio år gammal och efter en tidigare juveroperation hade Birka så många och stora juvertömörer att vi beslutatde att hon skulle få somna in. Hon skulle inte utsättas för fler operativa ingrepp med konvalecens. En härlig hund och många härliga år - Tack Birka.

PS. Anschie är barnbarns barnbarn till Birka.